Dagen då..
Det började med att jag kom innanför dörrarna här på mitt arbete och där träffar jag Guiliano i hallen.
Jag sa: -God Morgon...Kavaj, nämen! (han har nämligen kavaj dagen till ära). Då hoppade tre pallar på honom och ställde till en scen, det utbröt ett kaosartat bråk och Guiliano höll på att ramla rätt in i ytterdörren. Dock lyckades han få kontroll över situationen och allt lugnade sig.
Jag fortsätter direkt efter denna händelse av fruktan in i hörnrummet och ska lägga av mig jackan på vår psykologsoffa(våra kollegor sitter alltid här och berättar om sina problem och innersta tankar) DÅ tog lampan sitt tillfälle i akt och föll över mig eller snarare överföll mig. Jag visade direkt lampan vart skåpet skulle stå och förvirring utbröt, när vi funnit ro visade jag tillbaka den till sin rättmätiga plats. Allt var nu under kontroll tills Mia minuter efter detta skulle rådfråga Ingela om en relativt "viktig" sak. När hon ska lämna platsen har en pall underfundigt och överraskande utan Mias vetskap hakat fast sig i Mias fot och vägrar släppa. Mia kommer efter en lång och intensiv kamp till slut loss men höll på att falla in i en vägg.
Det är bara förmiddag och redan tre "kunde blivit om vi inte hade varit på tå" olyckor. Vi får se hur många av oss som kommer härifrån levande. Jag och Mia vill gärna leva för vi ska på påskbuffé imorgon och äta gratis.
Har ni månde väldigt stora, så kallade, clown fötter på ert jobb? Kanske skulle det i sådant fall kunna vara en förklaring till förmiddagens möbelrelaterade fadäser.
Eller alternativt att ni kanske behandlt era möbler illa? Utan kärlek och respekt under en längre tid, och att dessa sedermera fått nog av att stå er otacksamma kontorsslavar till tjänst varför de nu gör gemensam sak i att försöka skicka er till de sälla jaktmarkerna genom sina lömska anfall.