ansvarig

...att Rita är tillbaks från Spanien då jag hörde att tvn var på i vardagsrummet innan jag drog till skolan. Väl i skolan möter jag en tjej från min klass i korridoren, hon är jäkligt flummig.
Hon frågar med halvöppna ögon
-Vart ligger toaletten? Varvid jag pekar åt ett håll och hon säger
-Jaha, ditåt (pekar åt motsatt håll) och börjar gå.
Sen varje gång vår lärare ritade ett hus på tavlan(det hände tre gånger) så skrattar hon och biter sig i sin tröjärm..man bara..okeeej.

En annan kille i min klass är också helt suspekt, men på ett odefinierbart vis. När jag tittar på honom så känns det som om jag stirrar på kokande vatten, det är liksom onödigt men man kan inte låta bli. Han är från Österrike tror jag och han ser alltså inte konstig ut han bara beter sig konstigt? Svårt att förklara men han säger så konstiga saker. Jag kommer på mig själv med att titta på honom med huvudet på sned och förvånad blick, jag ser nog ungefär ut som en hund som man frågar -Ska vi gå ut?

Under dagen ringde Jean-Marc tre gånger och frågade när han kunde skjutsa mig till Biarritz men jag kunde inte ge honom något besked då jag inte hade fått tag i surf-Jens än, åkte hem till Bayonne och där stod Rita med vita plasthandskar på sig och kollade om han var stabil på handen då han precis skulle pierca Cris i örat (på den där broskbiten som täcker öroningång fast ändå inte). Ingen av dem hade sovit på hela natten igen, jag frågade om de båda var Stålmannen, men det bara skrattade och sa nej då.....men man börjar ju undra vad de är gjorda av om de inte behöver sova.

Fick äntligen tag på Jens, de skulle vara i sin lägenhet i Biarritz inom en timme, perfekt.

Sa hej då till Cris, han har lätt varit den snällaste knarkare jag har träffat i hela mitt liv. Finns inget ont i honom överhuvudtaget tror jag, han skrattar hela tiden och ler och frågar alltid om man har det bra. Vi byter mail adresser och han frågar om svensk mat och jag säger att en specialitet är rutten fisk (lutfisk).

Jean-Marc tutar utanför och jag får hjälp av Cris ner med väskorna, Jean-Marc börjar montera ner min cykel och stuvar in den i sin lilla Fiat tillsammans med mina väskor plus en 1.80 lång svenska (jag). Skitschysst alltså!

Väl i Biarritz så säger vi att vi hörs av någon annan gång och jag försöker säga tack men han ville inte höra på och åker iväg med bilen. Jens och Peter kommer och möter upp mig. Jens har en stor grön sjal runt sig och stora vita solbrillor, vi snackar lite och så hjälper de mig med väskorna upp till surfdude- tillhållet. De som bor här är tre surfinstruktörer, men en hel del annat folk hänger med upp som är kompisar till dom samt elever på deras surfkurs. Väl in i lägenheten så är det den rörigaste lyan jag har sett i hela mitt liv, när han öppnar dörren till det rummet jag ska ha så möts jag av ett kaos.Han säger att de inte har hunnit städa och han förstår chockmomentet jag utsatts för.

Jag ställer in mina grejer och alla sätter sig och snackar medan jag drar ut för att handla lite käk, möter på en tysk snubbe från min klass, vi bestämmer att mötas upp senare för ett glas då vi har ledig imorgon från skolan(det är någon religiös högtid så alla är lediga i Frankrike). Sen hem lämna käk och sen ner till stranden som ligger några hundra meter från hemmet, helt underbart. Det är jättevarmt i luften och Atlanten svalkar mig. Sen hem igen, killarna håller på att göra sig i ordning och Therese Ahlshammar dyker upp, de ska iväg någonstans och käka utanför Biarritz. Jag gör mig i ordning och två killar som går surfkursen är i lägenheten och vi snackar lite. Sen iväg till en bar som heter något så dumt som Café Café? Det är ju som att öppna en café som heter Restaurang Restaurang.

Jag fick be om ursäkt för att jag brast ut i asgrav, men han sa att det gör inget för hans farfar ler från himlen. En annan kille som målar hus(vad jag förstår) står och säger att han inte hör hemma på det här stället men han försöker passa in ändå. Med sig har han en 45 årig före detta ballerina som står och sträcker upp sitt ben mitt i folkmängden hela tiden i takt till musiken, man ser liksom plötsligt en fot mellan alla huvuden.

När de stänger går vi till en nattklubb och där dansar vi och snackar med folk. Träffar ett jätteroligt gäng som vi bestämmer att mötas upp med senare i veckan och byter nummer. En bra kommentar under kvällen från okänd person var ?Om jag hade förstått vad du sa så hade vi haft jättekul!