Vilken fars...

...det är i surflägenheten, en kommer och en går och en tredje kommer och frågar efter den ena som precis gick och då kommer det elever som frågar efter den som gick och när han kommer tillbaka är alla borta. Det hade nästan varit roligt om de hade svängdörrar och en Greve var inblandad.

Jag vaknade av att killarna var uppe, jag gick upp och pratade lite med dom och försökte dra ett skämt om att man inte kunde lägga sin macka någonstans för det var så smutsigt och ingen sa något tillbaka så jag tog min sociala kompetens och gick och lade mig igen. Vaknade upp igen lite senare, vi var ju lediga från skolan så jag gick ner till stranden. Efter bad och solning hem igen och köper med mig en baguette på vägen, sjukt lyxigt det är att bo någar hundra meter från stranden, helt grymt.

Väl hemma så står det värsta snacksbordet framdukat med allt från vindruvor, kex, ostar, chips, nötter osv osv. Det ligger en lapp från Therese Alshammar och hennes kille där de tackar för en underbar surfhelg, Sen så går jag in i köket och städar upp och diskar så att man kan använda det överhuvudtaget.  Jag är ju egentligen rätt stökig, men här kan jag nte vara det för allt har nått sin maxgräns.

Sen ringer Pierre och frågar om jag vill ta ett glas med han och hans polare på en bar som visar sig ligga några meter från mitt tillfälliga hem. Jag går dit och vi sitter och pratar och han berättar att det är surftävlingar i Lacanau i helgen, han och hans kompis från Paris ska åka dit på torsdagkväll och hem söndagkväll, Han frågar om jag vill följa med men jag tackar nej, jag ska träffa klasskompisar på torsdagkväll och vill inte missa skolan på fredagen heller då jag varit helt urspårad förra veckan.

De ska dra och äta pizza men jag säger att det är bra och drar hem till lägenheten igen. Surfarna är hemma, eller ja en av dom då de andra saknas, men de har nyss varit hemma eftersom allt är tänt och dörren står vidöppen. Han frågar om jag vet vart de är, men det vet jag ju inte. Sen så går han och då kommer de andra surfarna hem och frågar vart han är varvid de drar och han kommer hem igen, och när han går och jag är själv så ringer fulla elever på dörren och frågar efter alla tre och jag berättar läget. Sen kommer två tillbaka och ska de gå till en bar, de frågar om jag vill följa med, men jag stannar hemma för jag är jävligt trött.

Ja just det, snackade med en annan kille idag, Reynald, som jag ska flytta in hos på söndag(ett jävla flyttande), men då ska jag bo där i två veckor iallafall och sen hem till Pierre resten av tiden. Hos surfarna kunde jag bara bo i en vecka sen skulle det tydligen ännu mer folk hit...herregud, att dom orkar. Helt plötsligt känns knarklyan som ett lugnt, stabilt hem. Kontraster, kontraster
Tesse:

Du är så sanslöst underbar.

Kommentera inlägget här: