ansvarig

...lite trött och lite hängig och promenerar ensam längs en gata i Bordeaux. En bil stannar vid ett rödljus, två killar knackar på rutan och vinkar och ler, jag fortsätter runt ett hörn där en tant precis kommer ur sin port. Hon ler stort mot mig och blinkar med ena ögat och säger hej. Kommer fram till min port och möter två killar som hälsar Bon jour! och ler. Alltså det är så härligt att det finns, som jag sagt tidigare, ett naturligt leende på allas läppar. Språket är väldigt artigt och när man ser dem i ögonen så känns det inte konstlat, utan helt naturligt.
När jag kom hem var jag på bättre humör och satte igång att tvätta(dessa två händelser brukar inte hänga ihop). Jag var lite konfunderad över hur den gemensamma tvättmaskinen fungerade då man skulle betala 1,50 euro för tvätten men var helnöjd när maskinen satte igång. Sen upp och städa iordning lite, jag har varit här i två veckor och inte städat ordentligen en enda gång...le fresh!
Funderar på hur jag ska lyckas bemästra språket, det är ju en daglig kamp...haha..MEIN KAMPF!(fast på franska då och jag tänker inte utrota någon). Två veckor är ju inte så mycket men jag har inget tålamod, inte idag iallafall. Ska sätta mig med mina läxor och läsa 366 historier om ett grönt äpple och se om det ramlar ner någon polett någonstans.

Nu när Allan och Matthias har åkt så känns det lite tomt, helt sjukt då man bara känt dem i två veckor. Jag lever så mycket i nuet och tänker inte så mycket på morgondagen. Jag behandlar folk som om jag alltid har känt dem och känner mig hemma nästan i vilket sällskap som helst, det är bara när det tar slut som jag vaknar till och kommer på..ja just det, det finns ju ett slut också? 
Men det är ju så det kommer bli på hela resan att man möter människor man trivs med och sen säger man hej då. Det är ju även det som är en del av resandets charm, att man träffar så mycket nytt folk och får så mycket nya intryck.

Haha..just nu är det ett debattprogram på tv och man hör bara schyyyy, schyyyyy hela tiden. Åtta tjocka franska gubbar sitter och pratar i munnen på varandra samtidigt som de hyssjar åt varandra att vara tysta...schyyyy, schyyy....hahaha...programledaren ser ut att vilja gråta och ingen vill lyssna på någon, underbart.

Nu tea, smörgås och homework.