Jag och Mia...

...tänkte för ett ögonblick besöka outforskade marker, kasta oss ut i ett mörkt hav, spatsera omkring i kosmos utan vägvisare. Vi funderade på allvar att ta morgonfikan innan halv tio, vi var båda sugna på en kopp te, men skulle vi våga? Skulle våra innersta ytterligheter till tankar visa väg för nya omloppsbanor?
Spända av dessa förbjudna funderingar satt vi och stirrade rätt ut i tomma intet, pulsen steg för varje minut som gick.

Men till slut fick vi hejda oss i all galenskap och gick och fikade halv tio, det känns säkrast så.
Kommentera inlägget här: