ansvarig

..skolan. Det är en mördarbacke den sista biten...puh!
 
Ny vecka , ny möjligheter lär jag ha sagt en gång i ett svagt ögonblick. och det kan ju kanske stämma. Här nere i Frankrike så är det mer -Ny lärare, nytt klassrum och nya elever som är ett faktum.

Alltså klyschor, tomhet som sprids inombords men på något sätt är de ultimata sanningar som man inte orkar höra för att de är så självklara. Dessutom används de oftast av klämkäcka monkeys när de inte har något bra svar eller ingen social kompetens.

Iallafall..vår nya fröken såg ut som en riktig gammaldags variant med stora glasögon och späd kropp, hon var inte så rolig, synd nog. Vår förra lärare Julie var mycket bättre kändes det som, det var bättre förr men kom sen på att man inte ska ju döma hunden efter håren, hon kanske blir bättre med tiden.
Jag var väldigt trött idag och hade svårt att fokusera i klassrummet, man mår ju som man förtjänar och jag gick inte och lade mig i god tid igår. Tur att man vet att efter regn kommer sol och egentligen handlar det ju bara om att ha tungan rätt i mun. Efter vi hade slutat stod jag och pratade med Lars och han försökte bråka och slåss så jag sa till honom -Ge dig inte på berg när det finns småsten.

Bestämde jag mig för att dra till stranden men först var jag tvungen att cykla jag ner på stan och handla cigaretter, jag hade glömt att köpa tidigare och det man inte har i huvudet får man ha i benen. Var även tvungen att handla med mig en tändare för ingen rök utan eld som jag brukar säga..

Så vidare sen till stranden, köpte mig en coca cola i en liten strandkiosk, den var jättedyr men smakar det så kostar det. Låg på stranden, badade och läste och hade hur nice som helst. Låg och halvsov där ett tag och när jag tittar upp så är det helt plötsligt moln över hela himlen, jag ryste till men tänkte det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Pallrade mig hemåt för att äta och råkade ta fel väg så det tog längre tid än jag hade förväntat mig men det är bara att bryta ihop och gå vidare. Jag har ju iallafall lärt mig att inte att ta den här jobbiga backen igen för bränt barn skyr ju elden.  Väl hemma kände jag mig jättehungrig och satte igång spisen direkt och när plattan var varm tänkte jag att det gäller ju att smida medans järnet är varm och satte omdelbart en kastrull med vatten på kokning.

Efter maten satt jag och pluggade och sökte jobb via nätet, väntade även på att Lars skulle höra av sig.
Lars hade lovat att vi skulle mötas upp på Ventilo senare. Jag satt och väntade på att han skulle ringa men man måste ju ha is i magen, klockan blev mer och mer och jag försökte övertyga mig själv att fint folk kommer faktiskt sent.

Men det är ju så att tomma tunnor skramlar mest och mycket riktigt så ställde han in på grund av trötthet. Mycket snack och liten verkstad kan man verkligen säga. Jag blev lite förbannad, men ensam i min lägenhet insåg jag att endast en skotte kan börja bråka i ett tomt hus. Mister man en så står det ju tusen åter sa jag högt för mig själv men insåg då att klockan redan var elva, Ja ja sånt är livet, det är ju lätt att vara efterklok, jag kunde ju ringt någon annan också.

Så livet kändes som en fest och man var inte bjuden, men det är ju ingen idé att gråta över spilld mjölk och den bästa tåren är ju ändå kaffetåren. Tittade sen på film istället tills jag kände att det var dags att tänka på refrängen och gick och lade mig.